Det är över. Jag klarade det!

3 timmar, 7 minuter och 25 sekunder senare så åkte jag i mål i Mora, vilken känsla. Hela nedräkningen under loppet var en lättnad, 1km av lättnad!

Första milen hade jag inget fäste, vilket ärligt talat gjorde mig smått förbannad, att åka skidor utan att kunna åka är ingen rolig känsla, speciellt inte när det är den mest kuperade delen av banan. Jag fortsatte kämpa och vid första checkpointen i Hökberg la jag på lite fäste i vallboden - VILKEN SKILLNAD! De resterande två milen var riktigt roliga att åka då, kämpigt, men kul! Bra vallade skidor, vilket leende på läpparna det ger en.

Åkte från stugan vid 11 och va hemma vid 19 igen, hela kroppen är död men känns så bra. Jag är så nöjd med min tid, min prestation och bara känslan, speciellt med mina förutsättningar (sjuk två veckor innan loppet, lagom frisk för att inte hinna träna upp mig)! Med andra ord kan det bara gå bättre, eller hur? Vädret var på vår sida, nollgradigt i princip och solen tittade fram ibland, skönt!

Nu är det bara massa slapp på schemat hela helgen ut. Tack för mig!